Under årets mörkaste tid firas en populär högtid i judiska hem under åtta dagar. Den heter chanukka som betyder invigning och firas till minne av återinvigningen av Jerusalems tempel i december år 164 före Jesus.

Århundradena före Jesu tid innebar stora påfrestningar för ledarskapet i Jerusalem. Läget blev akut när judarna i Judéen ställdes inför valet av förföljelse eller assimilering.  Syrierna som det nya herrefolket efter Alexander den Store (356-323 f Kr) från år 198 f Kr. spred aktivt den nya kultur som brukar kallas hellenism, blandkulturen av grekiskt och orientaliskt.

Den judiska makteliten i Jerusalem anammade det nya. De såg intresse av att sänka tröskeln till andra folk. Särdragen hos Guds folk tonades ner. Med den nya kulturen följde en religiös liberalisering som ledde till starka spänningar mellan konservativa – förespråkare för trohet mot Bibeln och judiska arvet – och dem som strävade efter kulturanpassning.

De andligt liberala var samtidigt pro-syriska. Till en början var syrierna toleranta mot judisk tro. Men när kampen om makt på 170-talet ledde till öppen konflikt mellan Jason och Menelaos i striden om översteprästämbetet – som vid den här tiden inte bara var andligt utan även politiskt – grep syrierna in militärt.

Syriske kungen Antiochos IV Epifanes (215-164 f Kr) marscherade år 169 f Kr. in på tempelplatsen och konfiskera tempelskatten. Syfte var att göra Jerusalem till en stad efter grekisk modell, en stadsstat med lokalt styre, tempel och gymnasium.

Syriernas politik ledde till regelrätt förföljelse. Omskärelse förbjöd, liksom att hålla de judiska matföreskrifterna (kosher). Sabbatsfirande belades med dödsstraff. Biblar (torarullar) brändes. Jerusalems tempel förvandlades till ett av de många avgudatempel som fanns  i den hellenistiska världen. I december år 167 f Kr. offrade grekiska präster grisar på templets altare – en skändlighet utan motstycke. Daniel kallar detta ’förödelsen styggelse’ (Dan11:31; 12:11).

Syriernas politik syfte till att avjudaisera landet. Men folket bjöd motstånd. När befolkningen i byn Modein i Judéen åläggs att offra till Zeus triggade det till uppror. Mattatias (död 166 f Kr), en av byns ledare organiserar tillsammans med sina söner en gerillaarmé. Ledarna har gått till historien som mackabéerna efter öknamnet ’Hammaren’ (Mackabeus).

Jerusalem befriades år 165 f Kr. och den 25 Kislev år 164 återinvigdes templet. Försöket till assimilering av judarna och utplåning av judisk tro hade misslyckats. Detta resulterade i en period av ungefär hundra år när Israel i storlek och styrka var jämförbart med enade riket under David och Salomo ungeför 900 år tidigare.

På Jesu tid firades chanukka i templet. Efter templets förstöring år 70 blev hemmet och synagogan platsen för festen där luset stod centrum. Den judiske historikern Josefus (ca 38-102 e Kr.) kallar den för ljusfesten. Chanukka har likheter med svenskt advent med ljusstakar i fönstren. Judiska chanukkaljusstaken har nio ljus.

Firandet gällde återinvigningen av altaret och att templet renats från profaneringen.  Offrandet till Herren kunde återupptas igen. Ljuset var viktigt i templet där den sjuarmade ljusstaken lyste upp det heliga.

Under åren då templet var vanhelgat sköttes heller inte oljelamporna. När man skulle tända dem visade det sig att det saknades användbar olja. Bara den yppersta kvaliteten olivolja kunde användas. Att framställa ny olja tog åtta dagar. Då inträffade ett mirakel enligt judisk tradition. Det kärl med olja som var avsett för en dags konsumtion räckte åtta dagar. Ny olja hann framställas. Därför tänder man ett ljus för varje dag på chanukkastaken, med hjälp det nionde ’stödljuset’.

Chanukkafesten aktualiserar inte bara segern över Guds folks fiender som vill utplåna judisk tro. Inte heller handlar den bara om Israels storhetstid till inspiration för Messias ankomst och den messianska eran. Chanukka är också en påminnelse om betydelsen av andligt ledarskap. Hur kunde ledare handla så att judisk tro riskerades. På ett sätt så att templet blev skändat? Det var frågor man med rätta kunde ställa sig under högtiden.

Jesus adresserar genuint ledarskap. Han ser det judiska folket som får utan herde (Matt 9:36). I tilltagande grad är Jesus involverad i en konflikt med översteprästerna i templet. Johannes skildrar hur Jesus uppträder under chanukkafesten (Joh 10:22). Han talar tidigare i kapitlet om sig själv som den gode herden som ger sitt liv för fåren. Detta i kontrast till inhyrda herdar som flyr faran och överger dem han blivit satt att ta ansvar för.

Undervisningen pågick i Salomos pelargång i templet, offentligt och inom hörhåll för översteprästerna. Lyssnarna avkrävde Jesus på svar på huruvida han var messias. Han svarar genom att hänvisa till att som ingår i hans fårhjord, de känner också hans sanna identitet. Jesus varnar för dåliga ledare. De Johannes kallar ’judarna’ refererar till Jesu fiender som så småningom kommer att arrangera korsfästelsen.

Ladda hem som PDF.